Björsäters kyrka
Björsäters kyrka visar både till det yttre och till det inre i sin nuvarande utformning om 1700-talet. Det är en följd av den stora ombyggnad som ägde rum 1754.
Som ordet ombyggnad antyder, fanns det en kyrka förut. Sannolikt fanns det en redan på 1000-talet. I den nuvarande kyrkans murar finns det antydningar om detta. Framförallt den sten som är inmurad vid det sydöstra fönstrets vänstra kant ganska långt upp. I kyrkans murar finns många intressanta stenar. En del är pikhuggna, varför vet man inte.
En del av sandstensblocken bär märken efter vågornas skvalp. I övrigt finns på södra sidan på mer än ett ställe stenar som uppenbarligen är fönsteromfattningar o.d. i en äldre kyrka, som finns avbildad hos Peringskiöld.
Det var en kyrka, sannolikt byggd på 1200-talet och som Perinskiöld avbildar som en tornlös kyrka med rakavslutning i öster. Denna kyrka hade en takryttare, som enligt uppgift hade plats för en eller flera kyrkklockor.
Runt kyrkan står nu gravstenar eller gravstensfragment av äldre datum, framför allt några vackra liljestenar från 1200-talet. På norra sidan ungefär mitt på fasaden står en bildsten, som är ganska stor. Det är synbarligen fråga om ett s k antemensale. En framsida till altaret i 1600-talskyrkan. Stenen är troligen huggen under detta sekel.
Vi måste alltså tänka oss flera ombyggnadsperioder. En första kyrka som ombyggdes eller nybyggdes redan på 1200-talet, och en stor ombyggnad, som nästan kan kallas nybyggnad, påbörjad 1754. Det årtalet finns inristat på duvan i predikstolstaket.
Skulle vi fråga oss om det nu finns några rester kvar framför allt av 1200-tals kyrkan, så får vi nog söka svaret i kyrkans sydvästra del. Det senaste tillskottet i kyrkans yttre är det strävpelarsystem av granit som på ett olyckligt sätt bryter av mot murarnas material. Det tillkom 1905.
Dessförinnan var kyrkan putsad och det finns ingen anteckning om vad strävpelarna då var av för material. De tycks emellertid ha varit alltför löst grundade för att göra den nytta, som man avsett när det byggdes på 1700-talet.
Kyrkan eldhärjades efter åsknedslag 1921, då tornet och yttertaket avbrändes då även kyrkans klockor förstördes. Tornhuven, som är så karaktäristisk för kyrkan uppbyggdes i det närmaste likadan som förut, endast i något striktare form och kyrkan fick sitt nuvarande mäktiga tegeltak.
Det som slår en besökare, som kommer in i kyrkan genom den västra porten är dess renhet och fina proportioner, som ger rummet en stor skönhet, en helgfylld och uppbyggelig stämning. De har med all sannolikhet tillkommit 1754 och har i mycket samma kraktär, som de på 1670-talet byggda valven i Lidköpings kyrka.
Från 1600-talet har bevarats några dyrbara inventarier. Predikstolen, altaruppsatsens båda tavlor och dopfunten i trä. Predikstolen som fram till restaureringen 1935 var övermålad bär årtalet 1680. Den är ett synnerligen praktfullt och välgjort arbete.
Det är väl värt att stanna en stund i eftertanke inför målningarna på altartavlorna. Dessa har ingått i en större komposition som numera till största delen är förstörd. De är målade vid samma tid då prediksolen gjordes av den i våra bygder så verksamme Johan Aureller.
På altaret står en replik av ett processionskors från 1100-talet. Orginalet finns på statens historiska museum. Det är ett limogearbete i förgylld brons och emalj. Det är skadat men skänker ändå andakt och uppbyggelse.
Från 1600-talet är också de stora tennljusstakar, som pryder altaret vid de flesta gudstjänster. Den nattvardskalk som används i kyrkan är ett 1600-tals arbete i förgyllt silver.
Dopfunten som står i kyrkans sydvästra hörn är av sandsten och härstammar från 1100-talet. Tyvärr är den svårt skadad. Den är gjord av stenmästaren Harald.
Sin första orgel fick kyrkan 1849. Den byggdes av orgelbyggaren I N Söderlind. 1949 fick kyrkan den nuvarande orgeln som är byggd av Mårtenssons orgelbyggeri. Den har 18 stämmor.
Av övriga inventarier kan man fästa uppmärksamheten på Aurellers tavla på kyrkoherde
Bredsäters kyrka
Bredsäters kyrka är byggd 1666. På denna plats stod förut en kyrka, från medeltiden. En s k stavkyrka. I ett protokoll från den tiden heter det " Den 25 maj plockades kyrkan ned och nästa dag knäpptes foten på den nya kyrkan". Från den gamla kyrkan har bevarats 38 bräder med målningar, varav 8 kan beskådas i kyrkan. På dessa kan man bl.a. se Kristi blodbestänkta huvud (koret) Bröstpariet av en rad apostlar. bla Paulus med svärdet. Frya bräder har sammanfogats så, att trots, att den mittersta brädan saknas, framträder några partier tydligt (Ovan ingången) Till vänster ses Skaparen med ett tredelat världsklot i handen, förmanande Adam och Eva vid ett träd med stora hjärtformade blad. Scenen föreställer hur Gud förmanar dem, att inte äta av frukterna på kunskapens träd. På andra sidan om en blå-vit-brun vertikal skiljebård, som troligen skall efterlikna en snedbandad valvribba, står två biskopar. De har stora mitror och kräklor. Den ene har troligen ett kärl med tre huvuden och bör därför vara S:t Sigfrid. Den andre är S:t Erasmus eftersom han i sin hand håller en stor blå vev, som hör till hans tortyrredskap. Långa bruna växtrankor slingrar sig mellan martyrerna. På de brädor son förvaras i Skara Museum visas bl a fragment av passionshistorien. Troligen är dessa oretuscherade bilder från 1400-talets slut (Viola Hernfjäll)
När kyrkan byggdes gavs bidrag av Gustav Soop på Svaneberg. Han har också skänkt de båda tavlorna nere i kyrkan föreställande Karl X Gustav och hans Hedvig Eleonora. Kyrkan har även ägt en vacker kristallkrona från 1600-talet, vilken tyvärr blivit bortstulen.
Kyrkan är av trä, spånklädd och rödmålad och har mycket vackra proportioner. En klockstapel är uppförd vid västra gaveln.
PREDIKSOLEN har årtalet 1689 och är gjord av George Baselaque och Anders Siöman. B var den ledande inom den s k Läcköskolan.
ALTARUPPSATSEN är från 1690 och gjordes av Anders Schmaltz från Kinnekulle, vilket framgår av en av medaljongerna på korväggen. Den andra medaljongen bär ett bibelspråk.
Från 1680-talet är även DOPFUNTEN av kalksten. Den har en åttakantig skål på högt fyrsidigt skaft och har rödpolerade figurer på grå botten. Skålen har fyra änglahuvuden och mellan dem fyra djursymboler. På skaftet finns evangelistsymbolerna och blommor.
INNERTAKET med dess vackra grå molntappar målades 1793, då kyrkan fick ett nytt innertak. Över koret syns Jehova tecknet i en stor strålring med sex änglahuvud runt om.
De färgglada DRAPERIERNA vid fönstren och bakom altaruppsatsen härrör också från 1700-talet.
Kyrkan har varit en berömd offerkyrka .jämte t ex Skaga och Hedared) Här finns en vacker kollekthåv från 1720 samt en gammal offerkista framme i koret. Man offrade här samtidigt som man begärde kyrkans förbön för de sjuka. Denna sed levde kvar ännu till slutet av förra seklet. Offerkistan har två hål för gåvor till olika ändamål.
Kyrkan har genomgått ett flertal restaureringar, den senaste 1992 då draperingarna lagades och altaruppsatsen bättrades. Likaså borttogs allt material mellan bjälkarna i ytterväggarna, som skulle ge en slät yta. Nu är det vackert att se de grova bjälkar varmed kyrkan är uppbyggd. Vid restaureringen fick kyrkan också ett helt nytt värmesystem samt efter något år en ny orgel med s k digital teknik. Sommaren 1995 var kyrkan med i det s k Skapelseprojektet, då ett flertal moderna konstverk installerades i kyrkan. Utställningen lockade många besökare från när och fjärran. Kvar från denna finns de 5 tavlorna applicerade på altarrunden, som bär namnet Vita Fjädrar och förfärdigades av Britt-Louise Sundell-Nemed i Stockholm. Dessa tavlor handlar om att den kristna tron, om en den är svag, har en bärkraft som fågelns spröda vingar. Man kan även tänka på psalmens ord. "En fågel sig gläder i himmelsens höjd och vindarna lyfter hans vingar.---Så instämmer jorden i himlarnas sång till Jesus Kristus vår Herre. (Psalm 175)
I kyrkans klockstapel hänger tvenne klockor, en medeltida och en större, gjuten 1733 med följand
Ekby kyrka
- och vad den berättar.
Litet lågt och undanskymt - från vägen sett - ligger Ekby kyrka i kanten av Tidan-dalen, och dess i dag blekt gråbruna färg gör den inte särskilt uppseendeväckande, men den har ett budskap, ett stort och rikt...
Kyrkplatsen har gamla anor: något söder om den nutida helgedomen låg troligen den medeltida kyrkan, avbildad av riksantikvarien Peringskiöld i hans så berömda verk Monumenta Sveogotica (1760) - en enkel salkyrka med kortare och lägre rakslutet kor, obetydliga fönster, vapenhus på mitten i söder och en enkel timrad stapel väster om kyrkan samt på norra korsidan sakristia. Det förtäljes, att källaren på Trilleholm i Ullervad skall ha byggts av stenen ifrån denna gamla kyrka. Den nuvarande kyrkan ifrån 1902 skall enligt uppgift ha föregåtts av en kyrka från 1800-talets början, troligen både ombyggd och tillbyggd senare.
Var kyrka har givetvis ett budskap. Men här i Ekby möter det med ens och bokstavligt, om man ser fram emot altaret: på bågen ovanför detta möter ögat de kända psalmorden "Salige äro de som bo i ditt hus: de lofwa dig beständigt". Att de orden inte tagits bort är tack värt: De duger att stanna inför - och begrunda, också i dag, ja - särskilt i dag....
Går du kyrkan fram och låter blicken dröja vid, och fängslas av, den gamla altarprydnaden harmoni både i form och färg, sätt dig då ner i en av de främsta bänkarna och besinna, att detta altarskåp blev till år 1699, "Guds heliga namn till ära och till kyrkans prydnad" på föranstaltande av kyrkoherde A. Eneberg - som kommit till socknen ett par år tidigare - och som gick bort samma år altarskåpet kom upp... Efter många års förnedring återuppsattes det på sin rätta plats 1956. Och nu ser du här lagens Moses, förelöparen Johannes, Paulus och Petrus med sina symboler (svärdet resp. nycklarna) Frälsaren själv (som all världens Herre) och duvan, bilden av den helige Ande. Predikstolen från nyare tid (1902) visar oss evengelisterna, medan epitafiet från 1700-talet ovan ingången till sakristian minner om en Ordets tjänare i bygden: Petrus Kiellberg. Förutom av bilder av kyrkoherden själv och hans båda makor prydes epitafiet av den gudomliga, bibliska evighetssymbolen:alfa et omega: begynnelsen och slutet (grekiska) liksom av - förutom namnet - de årtal som inrama detta livsöde: "Nat. 1652 - Des. 1716". Väsentligast i detta minne är latinsatsen (bönen och valspråket):"O Domine da mihi nosse te et me", på svenska: "O Herre, giv mig att lära känna dig och mig själv". Denne karolinske präst har låtit kalla sig "pastor olim Ekbyensium": en gång Ekby-bornas herde...
På söderväggen, ovan dopfunten (1200-tal, renhuggen tyvärr i senare tid) hänger ett märkligt triumfkrucifix från 1300-talets början. - Under läktaren påminner tre tavlor om de kyrkoherdar i Ekby man känner till namnet - alltifrån 1534 (Jonas Arvidi Kråka) fram till 1924, då Ekby med Utby förenades till ett nytt pastorat med Ullervad och Ek.
Korets åttaarmade almkrona bär på inskriften: "Kapitain Nils Andersson / Ewa Stöfwer - Helsingör 16-45". Sakristians fempipiga mässingskrona, med glasprismor, skänktes av prosten A. Röding (död 1874) - han vilar under hällen utanför koret.
En gammal fattigstock i vapenhuset vittnar om gamla tider, vältaligt ... Utanför södra ingången vilar på en träpelare (tidigare en kvarnstenstock) ett solur av sten från år 1723.
Orgelns ursprungsår är 1887 - den har förnyats flera gånger, senast 1956.
Storklockan bär årtalet 1768. Och till sist men inte minst: kyrkans lillklocka har ett budskap likaså från förfädernas tro till dagens människa i sin inskription från medeltiden: "Help, Maria, Gudz modir allom vestgötom" - en bön från en tid, då tankarna, av givna skäl, inte alltid gick så långt - men djupare kanhända än ofta nu...
Foto: Eskil Wernerson
Eks kyrka
Om Eks församlings kyrka
För ett par hundra år sedan var Eks kyrka en enkel salbyggnad med timrat vapenhus mot sydväggen, längst åt väster, och likaså timrad sakristia i öster. Anläggningen fullbordades av en oinklädd klockstapel i vilken klockorna skyddades av en krysstakshuv med en spira ovanpå. En enkel, men ganska tilltalande syn - allt enligt den dåvarande riksantikvarien J Peringskiöld, i hans teckning av kyrkan i verket Monumenta Sveogotica (1670-t) Då lägre och smalare kor förekommer, ibland med halvrund absid, i våra bygder under äldre medeltid, får man kanske datera den äldsta kända kyrkan här till senare tid - 1300-tal. Det enda synbara minnet av denna torde vara valvanfangen i hörnen under läktaren. Dopfunten ifrån 1200-talet är ett annat vördnadsvärt minne. Efter den äldre kyrkan har man bevarat och renoverat två skulpturer - evangelisterna Matteus och Johannes - och med dem en inramad, i guld och rött lysande framställning av uppståndelsen, sannolikt en del av gamla kyrkans altaruppsats. Till sist kan nämnas en illa medfaren "tronande madonna" - enligt sakkunniga skuren av en mästare: tysk import från tidigt 1400-tal.
Gravstenarna på korets yttervägg bör ha varit korgolv i gamla kyrkan: Knut Krabbes till Ek ifrån 1594 och Anders Classons till Ek ifrån 1614 t ex minnen av "i Gudi afsomnade". Deras själar Gud nådliga upveke på den yttersta dagen, och gifve dem en fröjdefull upståndelse med alla Christtrogna i sitt eviga Rike".
Den nuvarande kyrkan, renoverad 1908 och 1951 samt 1955 (yttre resp. inre renovering), tillkom under åren 1795 till 1798, genom tillbyggande av vapenhuset och tornet, sakristian och det tresidiga koret. Det var greve Ulrik Scheffer, Gustaf III:s förtrogne vän och rådgivare, en betydande man i Sveriges dåvarande historia, som föranstaltade kyrkoförnyelsen. Altarprydnaden från tiden före 1955 torde mer eller mindre gå tillbaka till den Schefferska ombyggnaden: ett enkelt kors i förgyllt trä och ovan detta treenighetens symbol triangeln med det allseende ögat, i ett av strålar omgivet moln. Alltsammans typiskt för tidens religiositet. I dag ser vi en väggmålning - gåva av sykretsen - symbolisk och realistisk på samma gång: den korsfäste Frälsaren med Maria och Johannes - mot bakgrunden av en slätt, som i fjärran övergår i ett platåberg. Frälsningshistorien - insatt i ett påtagligt västgötasammanhang, ytterligare understruket av konturerna vid korsets fot: Skaradomen, Husaby, Varnhems och Våmbs kyrkor - och Eks! När man ser åkertegarnas gränser liksom stråla ut från korset - då blir tavlan en stilla och innerlig förkunnelse om helgdagsfrid och arbetsid, om gärning och tro, om evigheten och tiden...- "Jag vet, var de fingo sin styrka..." - Torsten Wilkmar målade tavlan 1955.
Timglaset av okänd ålder, kanske 1700-tal, på en ovanlig, och i både form och färg tilltalande predikstol, påminner också om idens ansvar och evighetens närhet. Sakristians krucifix, från 1700-talet, med en ovanligt väl bibehållen Carl XII:s-bibel från år 1703 nedanför på bönealtaret, binder i lika mån vid det levande förflutna. Det kan säkert också sägas om oblatjärnet, av liknande ålder, som överlämnats till kyrkan av kyrkvärden Inga Ekhäll.
Det är inte bara herrskapsingången i koret, alldeles vid altaret, och herrskapsbänken mittemot - fint skuren - som talar om banden emellan helgedom och herresäte: nattvardssilvret är en donation av Scheffer, hans maka och hans mor. Ifrån en senare tid äger kyrkan en unik klenod: en sockenbudskalk, gjord av en kokosnöt, vari reliefbilder skurits ut med händelser ur den heliga historien. Kalken, som - försedd med fot och lock av silver - skänktes åt kyrkan av kammarherre Lilliestierna och hans maka, år 1955 . - Orgelverket, av Nordfors´ tillverkning, från år 1891, renoverades av Aagaard år 1955. Det lila altarbrunet, i knutteknik, av harry W. Svensson och hans maka, förmedlar till oss alla maningen från Frälsaren: "kOMMEN TILL MIG!
Foto: Eskil Wernerson
Lugnås kyrka
Lugnås kyrka är vackert belägen högt uppe på Lugnåsberget, som ibland kallas för Kinnekulles "lillasyster" Kyrkplatsen är gammal då den första kyrkan här restes på 1100-talet.
Av medeltidskyrkan finns synliga rester, dels den nu igensatta huvudportalen på södra långväggen (romansk stil) dels det vid en restaurering framtagna mindre fönstret på samma sida.
Den nuvarande kyrkan fick sin utformning 1776. Om glädjen över det nya utvidgade templet kan man läsa på en minnessten på östra gaveln. den har blivit kallad "Ebeneserstenen" efter 1 Sam. 7:12
"Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser (hjälpstenen) i det han sade; Allt härintill har Herren hjälpt oss"
Den nya kyrkan, som hade utvidgats åt norr och öster har med sina stora fönster en utpräglad 1700-tals stil. Koret som förut skymdes av en kraftig triumfbåge ligger nu öppet och de stora fönstren som omger altartavlan släpper in en myckenhet av himmelsljus från öster.
Glädjande nog finns tydliga spår av medeltidskyrkan även bevarade i interiörer,. Målningarna runt det smala fönstret hörrör troligen från 1400-talet. Här syns tvenne apostlar. Aposteln ANDREAS med det snedställda korset samt en apostel som i sin ena hand bär en bok och i den andra en stav. (Filippus?) Till medeltidsmålningarna hör också tidstypiska ornament liljeblom m m
Dopfunten från 1200-talet är åter tagen i bruk.
På södra sidan i koret hänger ett porträtt av CARL XII. Porträttet kan knytas samman med den familjegravsten som ligger strax därunder. På stenen kan läsas namnet på den förste översten på Skaraborgs regemente Pihlefeldt. Hans värja är upptagen och förvaras i kyrkan. På andra sidan i koret finns en annan utsökt vacker porträttgravsten, med spår av ursprunglig färg. Under bilden av Kristus på korset kan läsas om Kronobefallningsmannen Olof Svenning och hans älskliga maka.
Predikstolen är ett 1700-talsarbete, där evangelisterna är handgjorda av en Lugnåsbo i senare tid.
Altartavlan har målats av S Linderoth från Järpås socken. Den föreställler Jesu besök hos syskonen Marta, Maria och Lasarus i Betania på Oljeberget.
Marta har en del att bestyra för att ordna till fest och hon menar att Maria borde hjälpa till. Men Jesus försvarar henne med de välkända orden "Hon har utvalt den goda delen och den skall inte tagas ifrån henne". Det goda är att få sitta vid den store Mästarens fötter och lyssna när han talar om Guds rike.
En maning till oss också i denna tid.
Kyrkans gamla altartavla från 1800-talet finns på norra långsidan. Den är en (naivistisk) målning föreställande den himmelska staden. Ett kors har varit ställt framför denna målning och därvid utgjort en dekorativ bakgrund till korset. Tavlan lärde, att Kristi kors öppnat vägen fram till och in i den himmelseka staden. Jerusalem.
1800-talet har även bidragit med raden av apostlabilder i takfrisen. Dessa har utsökt sköna anletsdrag och målade i klara färger.
Apostlaskaran återfinns även vid det gamla slagur, som finns i koret. När klockan är 10 minuter över tolv kommer de på en vändskiva ut genom dörren till höger och gå under klockspel runt och in genom den vänstra dörren. Anledningen till klockslaget 12.10 lär vara att predikan inte skulle störas vid den gudstjänst som började kl. 11.
Orgeln är från 1870-talet och delvis ombyggd 1970.
Av kyrkklockorna är en klocka från 1786 förvarad i Skara länsmuseum och de två i klocktornet är tillverkade 1928.
Till kyrkan hör också en medeltida kalk med ätten Månesköldsvapen. Den förvaras dock inte i kyrkan
"Hur ljuvliga äro icke Dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar:
Dina altaren, herre Sebaot, min konung och min Gud.
Saliga äro de som bo i Ditt hus; de lova Dig beständigt.
Saliga äro den människor som i Dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till Dina vägar"
Psaltaren 8
Låstads kyrka
LITEN HISTORIK
Låstads kyrka är vackert belägen på krönet av Götings eller Götriks ås. Kyrkans äldsta delar tros vara från 1100- eller 1200-talet. Församlingens namn förekommer första gången i ett pergamentsbrev från 1490 med stavningen Lostha. Den äldsta avbildningen av kyrkan finner vi i Peringskiölds Monumenta sueo-gothica från 1670-talet. Den visar ett långhus med timrat vapenhus mot sydmuren och med ett smalt, lågt, rakslutet korparti mot öster samt spåntäckt fristående klockstapel. Långhuset har två fönsteröppningar och korpartiet en. Såväl ingången som ett av fönstren finns markerade i putsen på den nuvarande kyrkans södervägg.
År 1733 revs det gamla koret och kyrkan förlängdes och ombyggdes till s k hallkyrka med tresidig östvägg. En minnessten (tidigare gravsten från 1300-talet) på söderväggens yttre korvägg berättar om detta på latin.
Texten lyder i översättning:
"Till Herren Guds namns ära och denna församlings gagn är detta templets främre del uppbyggd och utvidgad med Guds nåderika bistånd för församlingens medel och på föranstaltande av kyrkoherden och prosten Laurentius Kyllenius år 1733. Gud allena vare ära."
Kyrkans sakristia uppfördes 1740. Klockstapeln revs 1802 och ersattes av trätornet på kyrkans västgavel. Det timrade medeltida vapenhuset mot söder togs bort 1873. Ett nytt vapenhus med dubbeldörrar mot söder, väster och norr uppfördes 1888 men borttogs 1953 då vestibul inreddes under läktaren. Kyrkans inre har omnämnts som ett vackert exempel på provinsiell senbarock.

KLOCKORNA
I tornet finns två klockor. Storklockan är medeltida och saknar inskription. Lillklockan är gjuten 1897 och ersatte då en mindre klocka från 1700-talet. Den har följande text på den ena sidan: DÅ N.F.KULLERG VAR KYRKOHERDE OCH ERIK SVENSSON SAMT SVEN JOHANSSON KYRKOVÄRDAR, BLEV DENNA KLOCKA GJUTEN AF FIRMAN JOH.A.BECKMAN & Co STOCKHOLM. På den andra sidan står: VÄLSIGNAD VARE HAN SOM KOMMER I HERRANS NAMN.

ALTARET
Altaruppsatsen är förfärdigad och skänkt till kyrkan av bildhuggaren Mäster Jonas Biur på Stommen i Låstad år 1701. Altartavlan föreställer nattvardens instiftande.

PREDIKSTOLEN
Predikstolen torde vara från samma tid som altaruppsatsen och kan vara tillerkad av samma bildhuggare. På framsidan avbildas Jesus med de fyra evangelisterna. Den för vår tid ovanliga men ursprungliga placeringen av predikstolen till höger kan sammanhänga med att den en tid varit ersatt av en predikstolskateder ovan altarbordet. När sedan predikstolen 1898 återbördades till kyrkan var den Låstbomska minnestavlan infälld i den vänstra väggen varför predikstolen fick placeras på den motsatta sidan.

DOPFUNTEN
Äldst bland kyrkans inventarier är dopfunten av sandsten från 1100-eller 1200-talet. Den är tvådelad med cylindrisk cuppa och fyrsidig fot men saknar ornamentik.

TAKMÅLNINGARNA
De vackra takmålningarna från 1752 anses utförda av någon ur den s k Läcköskolans krets. Framställningen är genomgånde nytestamentlig och förutom bibelord återges i bildscener Jesu födelse, Kristus och synderskan, Getsemane, Jesu gisslande, Golgata, uppståndelsen, himmelsfärden, yttersta domen samt Kristius som kröner med det eviga livets krona. Målningarna omges av akantusrankor.

LÄKTARBRÖSTNINGEN
På läktarbröstningen avbildas Jesus som världens frälsare, Salvator mundi omgiven av Moses, Johannes Döparen och de fyra evangelisterna.

ORGELN
Ett orgelharmonium från 1886 avlöstes 1934 av den nuvarande orgeln. Den är försedd med sex stämmor och tillverkad av firman H Nordfors i Lidköping. Orgeln fick eldriven fläkt 1953 och renoverades 1954 av orgelbyggare Frede Aagaard.

MINNESTAVLAN
Infälld i den norra väggen sitter en gravhäll med inskription på latin, ett äreminne över släkten Låstboms stamfader rusthållaren Bengt Larsson i Habbegården och hans familj.
Foto: Eskil Wernerson
Odensåkers kyrka
Troligen fanns en kyrka här redan på 1100-talet. Den kyrkan bestod av ett skepp med smalare kor, med halvrund absid i öster och vapenhus i söder.
1724-28 förlängdes kyrkan och koret revs och byggdes om. Då blev kyrkan en hallkyrka med tresidigt kor. Redan 1758-59 utökades och ombyggdes kyrkan till den nuvarande. Vid restaureringen och utgrävningen 1953-54 fann man grundmurarna till de båda förutvarande kyrkorna.
Kyrkans altaruppsats är tillverkad år 1770 av Mäster Olof Wedholm från Råstad by i Odensåker. Predikstolen är också hans verk. Altartavlan är en kopia av den franske 1700-talsmålaren Taravals original i Broderskapets änkehus kapell i Stockholm. Pietáskulpturen (Maria med den döde Kristus) är av okänd ålder.
Dopfunten har funnits från tidig medeltid. Kyrkans nattvardskalk är mycket gammal, troligen från omr. år 1400. Utav textilierna kan nämnas ett rött sidenantependium - från början ett brudtäcke (1662). som sytts om (1761) och en mässhake av röd sammet med årtalet 1699. Kormattan komponerades av Agda Österberg, och vävnaden vid dopfunten har också tillverkats av Ateljé Tre Bäckan i Varnhem.
Kyrkans orgel byggdes i början av 1900-talet av C.A. Härngrens orgelbyggeri, Lidköping och ombyggdes 1953 av danske orgelbyggare F Aagaard. Den stora kyrkklockan är medeltida och den lilla omgjöts 1749. Under kyrkgolvet finns murade gravar kanske rymmer de kvarlevorna av Kyrkoherde Dryander och Capitain-Lieutnant Krull. Deras gravhällar står i vapenhuset. Prosten Kyllenius och hans maka är begravda i stentumban utanför sakristians östvägg. Deras porträtt - målade i olja på kopparplåt - hänger i sakristian.
Foto: Eskil Wernerson
Tidavads kyrka
Under medeltiden (1000-1520) byggdes den första kyrkan i Tidavad. Den äldsta kända bilden av kyrkan är från 1720 då Peringsköld avbildade den i sitt verk Monumenta Sviogotica. Byggnaden bestod av ett kyrkorum under ett enkelt sadeltak, ett smalare kor samt ett timrat vapenhus på kyrkans södra sida. Den portal som syns i ytterväggen bekräftar detta. En enkel klockstapel var uppförd strax söder om kyrkan.
1728 revs koret ner och kyrkan förlängdes i öster till sin nuvarande storlek, från denna byggnation finns en minnestavla på kyrkans östervägg. Arbetet leddes av inspector Kilander, träinredningen gjordes av mäster Arfwed, snickare från Låstad. Sakristian blev troligen byggd år 1741.

Hundra år senare 1841 gjordes en omfattande restaurering då bl a golvet höjdes och fönstren utvidgades neråt. Fönstret vid läktaren på norra sidan har troligen blivit gjort då.
1863 ansågs kyrkan för liten och man planerade en utbyggnad samt ett tornbygge men projektet fullföljdes aldrig.

1878 reparerades kyrkan ånyo varvid bl a "fönsterplanerna" av sten lades in. Det första orgelverket inköptes 1886, den första värmeapparaten 1892 och ett nytt vapenhus byggdes åt väster år 1898.

1927 var det dags för nästa restaurering. Biskop Hjalmar Danell hade vid visitation 1915 yrkat att predikstolen skulle flyttas från sin plats ovan altarbordet på österväggen till en lämpligare plats i kyrkan, men predikstolen fick stå kvar till den senaste restaureringen 1953. Då sattes den gamla altaruppsatsen, som hängt på kyrkans sädra vägg tillbaka ovan altaret och predikstolen fick sin nuvarande plats på norra väggen. Klockringningen elektrifierades också vid denna tidpunkt, under denna period fick även kyrkan en ny orgel, elljus och elärme.

I kyrkan finns inventarier från olika tidsperioder, altaruppsats från 1693, dopfunt i sten signera Botvid från tidig medeltid, dopfunt i trä 1693, madonnaskåp troligen nordtyskt arbete från 1500-talet, silverkalk med patén från 1742 och pietábild från 1400-talet.
(Pietábild = Marie klagan, bildframställning av jungfru Maria sörjande över Kristi döda kroppp, som vanligen vilar i hennes knä).

Storklockan är från medeltiden och lillklockan är ombjuten 1753 av Billsten i Skara. Taket målades första gången 1747 av Sven Kinnander men blev redan efter 10 år ommålat av Karl Gustav Hojst.

Källor: kyrkoherde Ragnar Ernås anteckningar gjorda i samband med restaureringen 1953 och Vår svenska kyrka Skara stift, utgiven 1950 av kulturhistoriska förlaget Göteborg.

År 1999 renoverades kyrkans takmålningar och kyrkorummet i övrigt fick en uppfräschning.
Foto: Eskil Wernerson
Ullervads kyrka
Ullervads kyrka - fakta och tankar
Som en fyrbåk lyser Ullervads kyrkas torn emot vägfararen i Sotareliden på Billingens nordsluttning i vinternattens mörker, men likaså mot en bakgrund av mörk skog och blå himmel under den ljusa årstiden. Också på närmare håll ger kyrkan intryck av mäktighet på den urgamla kyrkhöjden, där den reser sig över omgivningen. Det inre kännetecknas av både ljus och rymd. Går man fram till koret, märker man, huru altarskpået - ett av stiftets förnämligaste - infogats fint i det nutida sammanhanget: ett 1400-talsverk i en 1800-talsbyggnad. Ger man sig tid att betrakta träskulpturernas skildring av Frälsarens lidandehistoria, då märker man, att detta är en tidlös förkunnelse i form och färg av stort värde - om det innersta i vår allra heligaste kristna tro. Orden i passionshistorien, Skriftens och psalmbokens, blir så levande inför detta vördnadsvärda fromhetsverk av en okänd mästares händer. På väggen ovanför 1200-talsdopfunten hänger minnen från äldre kyrkor: träskulpturer, som måhända prytt en predikstol, och en skulptur i form av en pelikan med ungar. Rörande naiv är meningen med bilden: gamla sägner förtalde, att den märkliga fågeln kunde hugga sig till blods, om så behövdes, för att ungarna skulle få näring - en einran om Honom, som gav sitt blod för andra. I sakristian minner Gustaf Vasa-bibeln (facsimile) och Karl XII:s bibel (1704) om grunden för gångna tiders gemenskap i församlingen, liksom den moderna (Gustaf V:s) har ett angeläget ärende till oss alla i dag. - Kyrkokistan med sina tre lås från 1700-talet erinrar om den påtagliga materiella gemenskapen: här förvarades ju kyrkans medel. Också de stora ljuskronorna i malm och mässing från 1785 resp. 1900-talets början är också gemenskapsminnen - här är det församlingens många givmilda donatorer genom tiderna, som gör sig påminta - likasom i lampetter och ljusstakar från skilda tider (ifrån 1600-tal til nutid) - inte minst de mäktiga sjuarmade kandelabrarna vid koret. - Den unika målade gravstenen på södra väggen nedanför koret är minne av "den äreborna och konsterike Mäster Jakob Månsson, sadelmakare, med sin kära hustru äreborna och mycket gudfruktiga materonan hustru Kerstin Olofsdotter, samt med sina 9 barn". Inskriften fortsätter: "Gud, förläna dem en salig upståndelse. - Mors certa, hora incerta. Hodie mihi, cras tibi". (Döden är viss, timman oviss. Idag /tar den/ mig, i morgon dig.) En relifbild av makarna pryder stenen, ovan dem den korsfäste Frälsaren och allra överst den Uppståndne, flankerad av två änglar: "E. Gabrielem" och "E.Rafaelem". Runt stenens kant återges den fromme Simeons ord: "Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, eftersom nu sagt haver, ty mine ögon have sett din salighet, vilken du berett haver för allo folk". Av största betydelse för helgedomsgemensakpen är orgeln, byggd 1866 hos Åkermans, renoverad 1925 och 1964 av Nordfors och Aagaard. Den har i dag 18 stämmor. Musiken står ju liksom sången i Ordets tjänst, både förkunnelse på sitt sätt och vittnesbörd. Tornets båda klockor, som kallar till gudstjänst helg efter helg, har så gjort sedan 1679 resp. 1754. Det är allså åtskilliga släktled bygdebor, som fått lyssna till deras maning - och som de ringt frid över. Den äldsta kända kyrkan här, avbildad av Peringskiöld (riksantikvarie) på 1670-talet i hans väldiga verk Monumenta Sveogotica (Kungl.Bibl.) - redan då utvidgad och ombygd, senare ytterligare förvandlad, riven 1861, bar en omisskänneligt ålderdomlig prägel. En minnessten söder om dagens helgedom påminner om gamla kyrkan. Några gamla gravstenar, stentumbor och gravkors samt liljestenar ger kyrkogården en särskild helgd. Men det är - som i fråga om kyrkan - inte bara vördnadsvärd historia, det är i djupaste mening framtid och evighet.

Utförligare beskrivning på Ullervads kyrka finns i kyrkan och på pastorsexpeditionen.
I Hagen
Utby kyrka
Utby kyrka uppfördes år 1872. På samma plats låg den gamla medeltida kyrkan. Den finns avbildad på en liten tavla i sakristian. Kvar från denna kyrka är träskulpturerna till höger och till vänster å östra väggen i långhuset. Och så det stora medeltida triumfkrucifixeet på södra väggen över dopfunten. Från den gamla kyrkan finns även en bild å interiören uppsatt i sakristian. På bilden syns kyrkoherden Anders Röding vid altaret med ett till dåtidens gudstjänst hörande "handkläde". Den unika bilden har alltså tagits senast år 1871 då kyrkan revs.
Kyrkklockorna har kallat människor till gudstjänst såväl i den gamla som i den "nya" kyrkan. Den större från 1709 är gjuten i Göteborg och den mindre från 1763 av Nils Billsten i Skara.
I vapenhuset "känner" kyrkbesökaren att han står på helig mark: En gravsten från 1600-talet ligger så att uthuggningarna framträder genom mattan.
När det gäller gamla ting så bör den vackra mässhaken från år 1660 observeras. Den är utförd i blå sidenrips med blommor i beige och silver, med krucifix och släktvapen. Den gör ännu helig tjänst under kyrkoårets bot-tider. Kulturhistoriskt värd ett påpekande är "offerstocken" i vapenhuset.
Så till den "nya" kyrkan. Typisk 1800-talsstil brukar man säga. Utby kyrka bevisar att även 1800-talsstilen kunde vara vacker. Kyrkan är ljus - med rymd över sig. Till det typiskt 1800-talsmässiga hör förutom formen (reklangulärt långhus med lägre tresidigt utbygge i öster) skranket bakom altaret med ett stort förgyllt kors. Skranket avskiljer sakristian från det övriga kyrkorummet. - En viktig uppgift att ge liv och färg åt kyrkorummet har den år 1963 uppsata altarprydnaden, en tredelad trärelief, framställd av konstnären Harry W.Svensson. Mittpartiet framställer den första nattvarden, vänsterbilden Marta och Maria och högerbilden apostlar varibland Johannes med örnen är lätt urskiljbar.
Till den "nya" kyrkan hör textilier för altaret, antependier i kyrkoårets olika färger samt mässhake i vitt ylle. Det mesta av textilierna införskaffades på 1950-talet. Så även altarmattan av flossa och kormattan av röllakan.
Ny är mattan i gången som anskaffades år 1975. Ett flertal av ovan nämnda textilier utgöres av gåvor av församlingsbor eller f d församlingsbor. Så även triptyken på altaret.
En kyrkas vackraste prydnad är dock en gudstjänstfirande församling. En trogen skara samlas söndag efter söndag till bön och lovsång.
Utby kyrka är måhända inte så kulturhistoriskt märklig. Den vill dock, som varje kyrka, hjälpa människor genom "denna jämmerdal till Guds himmelssal".
Utby kyrka står öppen. Välkommen att deltaga i hennes gudstjänster. Vi behöver det.
Foto: Eskil Wernerson